Jag är en sökare, jag söker ständigt efter nya passioner, nya mål och nya hobbies att roa mig med. Men på senaste tiden har jag börjat få en inblickt i hur desperat jag börjar vara. Finner ingen glädje i någonting eller någon längre. Föröker verklikgen roa mig med träning, polare, bloggen, promenader men oavsett vad jag gör så är jag lika uttråkad. Ingenting är roligt längre.
Jag är så förgiftad av mitt självdestruktiva självbeteende och har fastnat i en ond spiral. Desto mer jag söker efter saker att göra desto mer desperat blir jag då jag inser att ingenting skänker mig glädje längre. Försöker även skaka av mig ensamhetskänslorna jag får nu och då. Det känns som att alla vänner har sina passioner och mål här i livet vilket inte jag har. Alla andras liv rullar vidare och jag tycks inte riktigt hänga med och jag tror ingen riktigt vet vilket krig som pågår inne i mig.
Jag börjar ser livet genom nya ögon nu när jag kommit så pass långt i livet att jag fått provsmaka på det. Än så länge är jag riktigt uttråkad. Vad tycker ni är roligt egentligen? Vad finner ni glädje i? Är det någon som känner igen sig i det jag skriver?
10 kommentar(er)
